Jag har tänkt länge på den här dagen när jag ska berätta för er om mitt konstnärskap
ber er att lyssna mellan raderna
när det brinner är det svårt att berätta i logisk ordning om valda delar.

Jag är en som inte kunde sitta still sitta fint
med
handen
hjärtat
eller något annat heller egentligen.
Jag är normal och uppväxt bland skog och djur
mexitegelvillor och fem myror är fler än fyra elefanter.

Jag växte särskilt mycket i benen
kurade där högst uppe på de jävla benen med mitt finniga fejs
kunde aldrig smidigt träda in i någon sal eller konsthögskola eller politiskt sammanhang
med tiden lärde jag mig att springa väldigt fort vara tacksam för benen
jag älskar att gå när det passar mig.

Ett liv har en början en mitt och ett slut.
Konsten upphäver det linjära seendet sträcker sig mer som en lockande pandoras ask som en årsringarnas bungy jump in och ut i minnet.
Jag vill så gärna berätta om vad jag gör...
jag målar
jag målas varje dag till en indianhövding .
Hinner skriva att det här verkar flummigt med små bokstäver på kraniets baklob.

Måleri är att vara förälskad. Måleri är logik.
Måleri är att bli våldtagen av gult starkt
att sedan ta tillbaka det gula
våga öppna en tub pariserblått
när omvärlden säger:
Måleriet är en fornlämning en egoistisk lek med döda ting.

Vad är intressant för mig?
Hur materia blir berättelser.
Jag tycker om hantverket att göra en målning.
Jag tycker om tidlösheten som uppstår mellan mig och bilden.
En målning måste ge mig något nytt därför är det lika svårt nu som när jag började att måla
på ett vis.
Jag lägger till och tar bort.
Undersöker hur stolen jag satt på
skavde när jag som barn testades om jag var mogen för första klass.
Var jag mogen?
Är jag mogen? Ve m är mogen
som konstnär
mogen som ett äpple
hel och ren snygg och packad.

Relationer mellan människor och människans relation till sig själv har alltid intresserat mig.
Jag använder mina erfarenheter
gör om dem till hanterbara färgformer
jag är en resenär
otålig in i minsta detalj.

Ändå reser jag aldrig mer till Venedig i detta liv.

Rörelser intresserar mig
hur något förändras byter betydelse när det snurrar eller får svalna i handen i några år. En färg blir en annan när den får sällskap.
Jag gör ofta misstag i mina bilder misstagen räddar mig från ett tråkigt liv.
Färg är kanske det enda som jag hyperventilerar inför
när grädden stiger.

Jag ligger med örat mot tidens mage
lyssnar ofta till värkarna i naturen som försöker läka sig.


Jag är utom mig därför målar jag för att komma in bli "hemma hos" så att Hänt i veckan äntligen kan få en närbild på en naken människa
som vågar säga att hon är vilse
vilsenheten är min enda kompass
ärligheten att stå här och säga :
Jag kan bara vrida mig ur greppet för en kortare tid.

Måleri är för mig att se människan på nytt
teckna kameler på jorden sedd från månen
teckna mina barn från grässtråets horisontlinje
när det gör ont
för det gör så ont att se
se oändliga möjligheterna till kärlek gå förlorade
att leva är att utsättas för bilder som syr ihop blicken
jag vill göra de andra bilderna
de som öppnar.

Jag måste själv hitta en yta där jag får plats
kan ta plats
orientera mig handlar det om
göra en egen karta som passar de här ögonen
defiinera sig handlar det om.

Vad är en kvinna i konstvärlden?
På A svara jag en näve i magen på män som hånler bakom sin kostymerade feglem
sitt sataans gubbslem.
På B svarar jag att hon funnits där hela tiden men haft andra namn som häxa trollpacka medicinkvinna och sierska.

Jag lever nu
ska måla min bästa vän idag.
Jag ska måla hennes ansikte när hon gråter för att sonen som inte kan dö är död.
Jag vill måla stunderna när ömheten förvandlar oss till medmänniskor.

Våldet finns i alla
lejonet gråter med silkeslena tassar och bär mig hem
han heter Bosse han heter Snille han heter Fidde hon heter Genja
och betyder stort djur
kärleksvåndan är en kär sysselsättningen.