*Brandhärden*


Om jag finns där ute i den glimrande natten. Om jag fann dej vid en av båtarna vid kajen. Vi skulle ta den och följa månens ljus. Med hjälp av vinden skulle våra själar flätas samman. och vi skulle ta oss till den yttersta änden där ingenting oroar och skrämmer. Det gråter så när jag skriver, det blir så i det där ljuset som flyter i mitt fönster när stjärnorna försöker fira ned livbojar i vågorna med sin frihet och blå himmel.
Men det känns allra mest i hjärtevrån när jag torkar av regnet med dina ögon som gråter från molnen. De bara tittar på mej inne min näthinna och frågar bedjande , jag tänker hur du springer över haven, över kontinenterna tillbaka hem. Hem älskling det jag för längesen lämnat. Sedan går jag in och sätter mej och börjar skissa på min plan. Jag tömmer innehållet som fåglar i bur i flaskan på bordet. och när jag är klar öppnar jag mitt fönster och låter de sjunga ut hela den sången som handlar om dej och mej i denna värld


(C) Lars Gullberg Poet och Aylans själsfrände