"Det är något med kvinnorollen

som jag inte förstår"

Där jag växte upp

fick alla barn vara barn

Det fanns inga vuxna som sa att, flickor och pojkar var olika

Nej, jag trodde hela min barndom att jag var likadan som pojkarna

Tills en dag då jag kysste Krister.

Så mycket stryk har jag aldrig fått

min ena överarm blev helt blå

Ja, ni kanske vet hur det känns, på utsidan av överarmen

Då var vänskapen över

och jag tillhörde plötsligt en annan ras

inte alls lik pojkarna

de som höll på att bli män

med falsettröst och fjun på överläppen

 Plötsligt skulle man vara ihop

Hade vi inte varit ihop hela tiden?

Varje dag?

Nej, nu skulle man vara ihop och hångla

tungan skulle tryckas in i munnen och vispas runt

och min förvirring var total

Pojkarna tog mig på brösten och klämde på ett sätt som fick mig att känna mig som ett djur

De tryckte sina kön mot min kropp och började se mig som sädesmagasin

och jag märkte ingenting av kärlek

jag visste inte ens vad kärlek var

jag visste inte att pojkar som blev män var hårda

och jag visste inte att jag skulle förvandlas till något alla ville ha

för sin egen skull

Barndomens frihet och jämlikhet upplöstes i ingenting

jag blev ingenting

Men mamma sa, att jag blivit kvinna

Jag ville FAN inte vara kvinna

Jag ville vara fri

en fri människa

men inte kvinna

Vem hade bestämt det?

Och mina känslor, mina barnkänslor, de lekfulla, lyckliga och glada jämlika dagarna försvann

jag försvann

in i manliga begär

min kropp skulle behaga

med bröst, rumpa och kropp

jag försvann

min röst och mina  tankar var det ingen som hörde

Jag var kvinna - dömd

Min hjärna dog den dag jag blonderade håret

och målade ögonlocken gröna och köpte allt tajtare jeans

jag blev en kvinnoroll