Samma blå ögon

Träden har slutat att växa. Husen tystare och vägen till himlen längre. Samma blå ögon längtar. Samma namn på gatorna. Ingenting försvinner. Känns som att bo på en planet.

Prosa av Lars Gullberg
Läst 497 gånger och applåderad av 9 personer
Utvald text
Publicerad 2017-02-06 21:13

Skriv ut
Spara som PDF

Roger Runkar Ragnar Lars Martin Gullberg ! 2019-02-03

ej medlem längre Det finns en stor känsla av ödslighet här och den är så vackert skildrad. 2017-05-11

ej medlem längre Ojojoj... Du målar upp ett skräck-scenario, "vägen till himlen längre". När du skriver "känns som att bo på en planet" så undrar jag om det är en annan planet ute i världsrymden du menar. 2017-05-11

ej medlem längre du har inte skrivit nåt sen 7/2. varför? 2017-04-07

jimmy johansson J 2017-02-12

jimmy johansson 2017-02-12

jimmy johansson 2017-02-12

jimmy johansson 2017-02-12

Goraxy 89 Orion Att leva i stagnation är aldrig bra - Allting växer, allt förändras så länge man själv växer och förändras. Stagnation är lika med död och många både medelålders och äldre bara låtsas leva, trots att de redan luktar. 2017-02-08

KYREUS of Sweden ...vid namn Ensamheten. 2017-02-07