Bereden väg för Herran
sjöng jag och Ing-Marie allt vad vi orkade i missionshuset. Han som slutligen kom innuti mig är en varm blomma.
Ser på min bild.
Är det knivar eller ansiktslösa änglar som vrider sig där ovanpå sparbössan?
Kanske är det små präster i rosa kaftaner som försöker frälsa oss från medmänsklighet..
Paradisets sång är en plåga
såsom paradisets försäljare
dessa respekterade spöken.


Solen verkar tröttnat på sin symbol i bilden
en blodröd cirkel mitt i.
Lyckohjul jag är ett ett lyckohjul ropar solen innan den skjuter av ett sista artilleri innan skivan av förälskelse sjunker i den möjliga magen.
Den som spar han har.
Jag har ingenting och det känns bara bra.