Det blöder.
Det blöder av förfall och mänsklig tragedi.

Allt upprepas, samma hat samma rädsla samma splittring.
Vi dras mot lyckan likt en jättelik fågel
som tappat sin ena vinge.

Den sveper över himlen
den försöker hitta sitt bo,

strukturen och boplatsen,
samhället och hela världen.

Hennes ungar springer och flaxar med sina vingar
i den magra morronsolen där framtiden bygger ännu högre torn
ännu starkare vapen ännu mer pengar.

De hackar och pickar på varandra.
Medan deras mamma ligger som ett öde hav runt deras ögon som blänker
som diamanter av liv av hunger och lust