Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Del 2

Jag tände lampan i taket och räknade en gång till.
Ett två tre fyra fem sex sju åtta nio.
Ett till och det blir tio och lika många på höger som på vänster. Jag fällde upp fällkniven och tryckte den mot armen och drog snabbt. Huden öppnade sig i ett sträck men smärtan som brukade komma med såret i vanliga fall har varit borta sen nummer fem.
Jag öppnade min dagbok och skrev ner numret och bockade av nummer tre på checklistan.
''Antalet går från ett till tvåsiffrigt.''
Jag täpper till såren som fortfarande blöder med papper, gömmer kniven under kudden och somnar med lätta andetag.

''Jag vill att du blundar en liten stund. Berätta för mig samtidigt vad du hör. Vad berättar rösten i ditt huvud, vad säger den till dig just nu? Och vad säger den till dig på nätterna?''
Dom gula ögonen stirrar på mig, rösten i huvudet retar mig. Viskar åt mig att inte ge något svar. Behålla hemligheterna som vi delar och pratar om på nätterna. Jag får inte berätta hur illa jag tycker om mig själv. Och hur rätt jag har det när jag tänker att jag inte förtjänar att må bra.
''Jag får inte berätta, jag får inte avslöja hemligheterna.''
''Försök säga emot! Säg att du bestämmer!''
''Jag kan aldrig säga emot, dom kommer aldrig att släppa mig. Dom kommer alltid hålla för min mun. Dom bestämmer vad som sägs.''
''Okej, öppna ögonen igen.''
Dom gula ögonen försvinner och jag möter Marits blå varma ögon. Men hennes ansikte ser bekymrat ut. Hon tar fram ett block och skriver med sin röda penna och lämnar fram en lapp till mig.
Lappen visar en triangel. Med ett ord i varje hörn.
Tanke, känsla, handling.
Samma bild som hon har ritat på sin lilla whiteboard brevid den goda spiralen.

Jag vet att jag inte borde.
Men jag är redan här.
Vart han är där är jag.
Jag behöver en vilja, en egen.
Jag slänger ut en önskan ut i ingenting.
''Kom tillbaka till mig.''

Det är konstigt hur folk alltid blir så mycket finare när dom inte finns hos en längre.
Jag saknar honom. Något otroligt.
Och jag övertalar mig själv om att han är den fina och den hela.
Det är jag som är fel och trasig.

Jag hatar honom.




Fri vers av Flisan
Läst 204 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-09-25 09:32



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Flisan
Flisan