Dom gråtande stegen uppför spiraltrappan. Våning för våning ända upp tills vi når taket. Där väntar en lucka. Lyfter luckan, där väntar ett skepp. Den snabbar sej upp i skyn. Upp upp upp, så långt bort härifrån man kan komma. Skriver för att aldrig mer komma åter. Tistlar i mitt hår. vilsna smaragder utan värde, ett sorglöst barn i hennes famn, en värld utan framtid. i rymden är det höst, Vi flyter mot en stjärna längre bort. Lutar mitt huvud mot fönsterglaset, Ser en kontinent jag drömt, försvinna allt längre bort.