När skratten tystnar.
och övergår till en hårdare ton efter ett antal glas fin punsch
mellan herrarna i sällskapet.
börjar några att resa sej och lämna salen,

sitter kvinnorna näpna och tysta
och tittar förskräckt på dom när dom hänger över bordet och försöker överrösta varandra, det rinner saliv ur mungipan och de gläfser

Snart börjar flera lämna rummet, då en kvinna höjer ögonbrynet och frågar :
är det någon som vill ha mera efterrätt ? och stryker med handen
över bordduken.

kandelabern med vitgula flammande åskpilar
spetsar mörkret med sina ljuspärlor.

Kvinnan bär ut silverfaten på rad över sin ena underarm.
Från balkongen hör man slagsmålet i full gång.
Det gapas och det skriks.

Exakt hundra år senare samlas pöbeln utanför
Farsta tunnelbanestation.

Det används knivar och påkar, de lyckliga står hand i hand
en bit bort på betryggande avstånd.

Skönhetssvalan lyser med sitt prismaansikte som en regnbåge över plaskdammen och lyser ren och klar och förgyller den centrala delen av torget

En faller till marken. slaget tog klockrent.
Det är en vanlig kväll runt tvåsnåret då krogarna stängs. Snart är städfirman på plats och skingrar folksamlingen.

Exakt klockan tre ligger platsen svart tom och öde: Skönhetssvalan har släckts ned. De dovt tända gatlyktorna ger ett svagt ljus ned mot marken
tystnaden är kompakt