Kapitel 1

Jag sitter på bussen med hörlurarna i öronen och full volym
med Dimmu Borgir. Bussen åker förbi röda hus med vita knutar
och träd med röd-gula löv som faller då och då till marken.
Det börjar märkas mer och mer att hösten startat på riktigt
och det börjar bli kallt och ruskigt ute. Det är oktober och
snart blir det vinter. Dom mysiga stunderna då det är mörkt
och kallt ute och man sitter inne med tända ljus med en bra
bok eller sitter och myser framför en film med någon man tycker om.
Sedan har vi ju Julafton och Nyår, det är nog det bästa med vintern
och att det blir en så kallad 'mys faktor'.

Bussen stannar vid stationen och jag kliver ur och börjar gå mot centrum.
Kylan biter lite i mina kinder och jag kurar ihop mig i min palestinasjal
och fortsätter gå. Jag går förbi lägenheter med slitna, fula färger och
människor som nästan springer förbi. Vad folk stressar fram, själv går jag
med mina små, korta ben och det känns som om jag tar snigelspår jämförelse
med resten av alla människor här omkring. Jag orkar inte stressa fram, jag har
inte bråttom till något.

När jag kommer in till centrum går jag till caféet ’’Krokanen’’ för att träffa
min kompis, Maira. Hon sitter vid ett av träborden och vinkar glatt när hon får
syn på mig. Jag vinkar tillbaka och går mot henne med ett leende på läpparna.
Om det är något som kan få dig att le under denna tid då det bara är grått och
tråkigt så är det Maira. Vi har varit vänner sedan förskolan. Man kan säga att
det 'klickade'. Sedan dess har det varit svårt att sära på oss två. Vi är alltid
med varandra, gör allt tillsammans och berättar allt.

Jag sätter mig bredvid henne på en grå färgad stol som troligen var vit en gång i tiden.
Väggarna är målade i en lugn, blå färg och golvet är brunt och slitet. Det ser inte precis
så fint ut, men som tur har dom dekorationer här och var som gör det lite mer hemtrevligt.
I ett hörn står det en stor växt, med stora, gröna blad dock vad för växt kan jag inte säga.
På en av väggarna har dom en stor målning som föreställer två nakna människor, troligen ett
kärlekspar som rider på två vita hästar med långa, vackra manar. Jag tror det ska föreställa
Eva och Adam. Vem konstnären är kan man inte se.

Maira har på sig en ny tröja från butiken Shock som hon nyligen fick i födelsedagspresent av
sin mamma. Hon hade varit i Stockholm helgen före Mairas födelsedag. Tröjan, eller ja, linnet är
svart med en stor, vit text som det står 'Finntroll' på och under en av deras skivors omslag.
Finntroll är ett av hennes favoritband, och även mitt med. Hennes långa, svarta hår glänser som
vattendroppar på lövens träd när solen sakta börjar skina igenom dom mörka molnen. Hon ser ut nästan
som snövit med sin bleka, vita hy och det svarta, vackra håret. Dock tusen gånger så mycket vackrare än
vad snövit någonsin kan bli. Hon har en figur som dom flesta kvinnor skulle döda för att få och hennes blå
ögon är vackrare än natthimmelens alla stjärnor. Jag har alltid varit lite avundsjuk när det gäller Maira,
men det har jag aldrig sagt till någon.

- Hej, jag beställde en kaffe åt dig. Säger hon och ler och jag kan inte låta bli att le tillbaka.
- Tack svarar jag och vi fortsätter prata om allt möjligt. Allt från killar till varför gräset är grönt.

Vi dricker upp kaffet och sedan går vi ut och kollar på olika affärer som finns i centrum. Det finns några
att välja på trots vi bor i en sådan liten stad som Bollnäs. JC, Lindex, Åhléns, KappAhl och några skoaffärer
samt två sportaffärer som jag själv nästan aldrig är in till. Vi går in på JC för att kolla om det finns något
intressant, men det brukar det aldrig göra. Man måste vara skinn och ben för att ens kunna ha de största storlekarna
dom har. När dom väl har lite större storlekar än small, extra small och så vidare så är dom alldeles för små ändå.
Deras medium är nästan som om det skulle vara small. Det är bara deprimerande att gå in på JC när man vet att man
inte kan ha något där inne och man hittar något klädesplagg som man verkligen vill ha, men kan inte ha. Självklart kan
Maira ha kläderna som finns där. Hon är tillräckligt smal att ha både medium och small. Det är ett av skälen till varför
jag är avundsjuk på henne. Hon har den perfekta kroppen, den är inte för smal men inte för stor.

Efter att vi kollat runt och Maira hittat troligen hundratals klädesplagg medan jag hitta ett par strumpor som ser oerhört
avskyvärda ut, men i alla fall i rätt storlek, går vi därifrån. Ingen av oss har råd ändå. Vi går hem till Mairas
lägenhet eftersom det började att regna. När jag kliver in innanför dörren är det en liten hall med hatthylla precis vid dörren.
Den är nästan överfull med mössor, vantar, handskar, halsdukar, sjalar och jackor. Under ligger troligen ett dussintals skor.
Man skulle kunna tro det bor en barnfamilj med 5 personer i, men det är endast Maira. Det ser nog mer ut tack vare att lägenheten
är så pass liten. Bredvid hatthyllan hänger det en spegel på den ljusgröna väggen med en byrå under med olika kosmetika produkter liggandes.
Mitt emot är det en vit dörr till toaletten som inte heller är så mycket större än vad hallen är. Fortsätter man gå kommer man till vardagsrummet
samt sovrummet. Mitt i rummet står en tv som ser ut att vara från stenåldern och en liten, svart soffa som knappt två personer får plats i.
I ett av hörnen i rummet står en säng som inte ofta bäddas, kanske en gång om året. I det andra hörnet står det ett trä färgat skrivbord med
en rosa laptop på och en stol inskjuten under bordet. Tapeterna är i någon slags brun-grå färg och golvet någon slags vit eller kanske grå färg.

- Sätt dig i soffan så kommer jag strax, ska fixa något att dricka åt oss säger Maira och går in till köket.

Jag går och sätter mig i den lilla, slitna soffan och strax efter kommer Maira ut ur köket med två Bacardi Breezer åt oss båda.

- Tack säger jag och tar en klunk. Mango, min favorit.

Det är fredag och vi ska ut senare på kvällen på Tranan. Det är så kallad förfest hos Maira för oss två. Vi dansar till töntig musik som man lyssnade
på när man var 10 år och dricker både Breezer och grogg. Vin har aldrig varit något i varken min eller Mairas smak.

Tiden går och det är dags att gå iväg mot Tranan, men innan vi går ser vi självklart till så att vi båda ser bra ut. Maira står framför spegeln
inne på toaletten och jag framför spegeln i hallen. Jag puffar till håret lite och ser till att alla hårstrån ligger rätt, sedan tar jag på ett nytt,
tunt lager av mitt svarta läppstift. När vi är redo tar vi på oss våra jackor, skor och sedan går vi iväg mot Tranan.

Efter vi gått i runt 10 minuter står vi utanför i kön för att få komma in. När det är vår tur betalar vi inträdet, 100 kr. Det är nästan stöld enligt mig,
men inte så ofta jag går ut på krogen. När vi kommer in sitter en tjej bakom en disk där man kan lämna sina kläder. Vi går dit, ger henne våra jackor
och får tillbaka en lapp med numret 45 på. Man måste ha en sådan lapp för att dom ska vara säkra på att det är just du som äger kläderna. Jag stoppar
lappen innanför min bh där jag har lite pengar och min mobil, om Maira skulle ta den skulle hon nog slarva bort den och vi skulle få gå hem i kylan utan jackor.
Så för att vara på den säkra sidan behåller jag den.

Maira beställer drinkar till oss medan jag spanar efter ett bås vi kan sätta oss vid. Jag vänder mig mot henne.

- Där säger jag samtidigt som jag pekar mot ett hörn med ett tomt bås.
- Va? Skriker hon tillbaka.
- Där! Säger jag igen med högre röst.

Hon nickar och jag börjar gå mot båset så ingen annan ska hinna sätta sig där. Maira står kvar vid baren och
väntar på beställningen.

Ett mörkbrunt bord med en brun tvåsitssoffa på varsin sida och bakom sofforna är det en halvvägg som spärrar
av dom andra båsen. Medan jag sitter där och väntar på min kompis spanar jag runt i rummet. Det är ett stort
rum med ett dansgolv i mitten av rummet där tjejer och killar står och klänger på varandra, dom kallar det ’’dans’’.
På var sida av dansgolvet finns det två trappor, ena leder till baren och några sittplatser och andra sidan leder det
till några bord och stolar. Bredvid varje trappa har dom en strippstång där småtjejer gnider deras små rumpor mot för uppmärksamhet,
medan över kåta killar flockas runt om för att se. Dom nästan slåss och puttas för att få stå längst fram och så nära som möjligt.
Vem vet, ju närmare dom står och dreglar kanske dom har en större chans till att få ta med en av småtjejerna hem i natt? Det är otroligt
vad tjejer gör för att få uppmärksamhet av det motsatta könet och dom vet exakt hur dom ska göra för att få som dom vill. 100 kg smink,
ett mörkt och dimmigt rum, korta klänningar med mycket urringat och dansa lite vågat. Enda som behövs och killarna flockas som gamar
runt ett kadaver.

Borta i mina egna tankar märker jag inte att Maira sätter sig bredvid mig och jag rycker till när hon petar mig på axeln.

- Sitter du och tänker på snusk nu igen? Säger hon med hög röst och skrattar.

Jag flinar till och ger henne tummen upp.

- Här har du! Säger hon och räcker mig glaset. Jag tar emot drinken och tar en klunk. Rom och cola, perfekt blandat.

Vi sitter där ett tag och pratar skit om tjejernas kläder och hur desperata killarna är på dansgolvet medan vi
häver i oss alkohol.

- Tjena, får man sätta sig hos er? Säger en främmande röst.