Den inre förmågan
Något rogivande uppenbarar sej över himlen.
det är en färg som klarnar.
den binder sej fast runt dina ögon och jag tittar in i dom.
och jag följer dom och det blir mörkt.
jag förstår att jag har somnat i dom. Somnat i dina ögon.
Jag sover under stjärnklar himmel med dej under mej.
Känner hur dina andetag lyfter mej.
Lyfter mej upp över den.
i dina ögon syns en segelbåt.
det är jag som drömmer att jag ligger där ute till havs i kväll.
Seglar där ute mot natten.
Du blinkar till och jag rycker till.
och en vind sliter tag i luften och jag vaknar.
Jag ser att oväder är på väg och jag skyndar hem.
Senare står jag i timmar och söker dej, försöker skilja ut en färg,
någonting jag försökte greppa tag i
men som jag aldrig lyckades hålla kvar