Med handen full av tröst
närmar du dig mig
Du har lyckats höra min inre röst
den som tilltalar dig

Ej den som passerar mina spruckna läppar
såriga av strid
Strid mot orden som vill ut
men som sorteras bort, vill ju ha frid

Nu står du här med handen
utsträckt alldeles vid min kind
Du tittar på mig, viskar så ömt:
– Du, jag är inte döv, ej heller blind

– Låt mig ge dig min tröst
och låsa upp hjärtats grind