Tom på innehåll, likt ett utmattat antilop föl på Serangetislätten, ligger jag och flämtar och kippar efter andan. Jag har inget mer att säga. Jag är nedsjunken och lodad till botten som en havsanemon seglandes ner till Marianergraven 10000 meter längre ner, nerför, nerför sjunker jag. ... ... .. .. .... ... ... radiosignaler från min kropp, pulsarer och kvarkar samt tung materia, dark matter och Darth Vader bor i presidentpalatset i Damaskus. Stormtrupper driver människor över Medelhavets turistande paradis, död, hopp liv och flykt till Torneå demonstrationer, mänsklighetens liv fortsätter och Matt Damon klarar sig på mars, snart är det en annan verklighet, ett annat sätt att se på vår planet. Den är på utdöende. Men innan vi försvinner kommer vi att få dess kontakt med liv, mikrober, mitokondrier och nya interstellära konstellationer, tau ceti, 12 ljus år ifrån oss, exoplaneter och nya tidsåldrar, nya dinosaurier fast på andra ställen. Big Bang och Big Crunch har redan existerat och gjorts om miljontals gånger, det är hissnande och rinner utanför vår förståelsehorisont. Vi lever och vi dör skrek Lovis. Hon sjöng vargvisan. ibland är det tryggt att vara liten. Vi är alla små. i världsalltet som sträcker sig ofattbart är vi ingenting, obetydliga. Förutom att vi de facto levt här och vi existerar än sa fysikern Hawkings, hans kropp förvriden och anletet med människotungan hänger ut som på en alien. Hans hjärna intakt och vi förstår den genom ettor och noller. Dubbla existenser och parallell universum existerar i kanten på ett svart hål, där svart mörker är...Vad lever vi för? Denna fråga, en kliché, en floskel bland många.
jag finner att jag stiger uppåt mot havsytan genom maneter, delfiner, havsodjur, valar och knarkbaroners lyxyachter, genom doften av sjögräs, tång och alger. Det doftar tjära och narkotikum, någon destillerar heroin gjort på opiumet fraktat från Afghanistans lidande, från land brinner smugglarnas eld, när lyktan sjuder den nyfångade fisken i Amazonas djungler längs floden som jag flutit in i, det brinner i mina ådror efter era blickar, att ni ska ropa, efter mig, kom hit var med oss, sätt dig vid lägerelden du som kommit åter och slå dig ner, vi behöver din kunskap dina tankar och idéer för att vår ras ska överleva. Men missbruk och kriminalitet förgiftar vår natur och betongen strösslas ut. Trots det gnistrar eldflugorna i nattens sken när jag stiger upp ur flodbankens bädd, vid dess pirayastim och låter det fuktiga havssaltet rinna av min lekamens sorger. Jag träder in i det gröna fuktiga klorofyllda trädstamsrike bland constricta och boa, bland yamomaö indianernas jaktmarker och jag vänder mig om mot natthimlen och blickar upp på den stjärnbeströdda natthimlen som tar andan ur mitt bröst, flämtar till och kväver ett skrik av mänsklig lycka i bröstet för att undvika alligatorernas sömn...den har knappt förändrats något på miljontals år.
Vilken planet detta är...