I septemberskvällens slumrande ansikte
blomsterfåror från svunnen tid,
likt stränder av milsvid längtan
där himmel möter djupblått hav
och stjärnor tänds där själar möts.

Här
i livshänders djupa fåror
där sommaren vandrat
över nu höstlig hed.

Här
i skogstjärnets lugna vatten
där flyttfågeln sjunger
sin tacksamhetsblues

Det finns höstblommor
ur vilka
doften ännu väcker en ny gryning
och bladen berörs av soluppgången.

Rallarros vid rödmyllevägg
Ur september stiger berättartonen.

Kan du höra de spröda tonerna?
Kan du känna livets närhet
i den omfamningsblåa stunden?