Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En halv flaska Clontarf

Det är ändå makalöst, är det inte det?
Sakerna vi gör emot människorna vi älskar

Jag tycker det är ganska förundransvärt,
hur vi liksom, bryter eder, undanhåller sanningar och spinner väv av lögner och svek,

Hur vi utan tvekan i våra hjärtan slår varandra i spillror och drar den andra i smutsen av de mest oförklarliga anledningar

Det kanske är någonstans där som en trasig människa föds. Det är helt plötsligt, liksom - Någon gång efter att bägaren runnit över så vaknar man plötsligt upp klockan 19:00 på kvällen,

med högar av noter man inte orkar ta sig an på skrivbordet, med en halv flaska Clontarf i bokhyllan och berg av smutsiga kläder på kallt golv

telefonen full av arga sms från auktoriteter som saknar din närvaro, eller dina pengar eller din själ, eller vad vet jag

Det är väl där vi börjar, antar jag

Sedan kanske man tar studielånet och bokar första bästa flyg till Rio de Janeiro, och med gitarren tryggt vilande i sin väska, omvirad av några extra par underkläder så ger man sig av

Man kanske tänker att man skall komma undan;

Från en verklighet som inte riktigt duger.
Fast man kommer ju aldrig undan

När första försöket misslyckas kanske en halv flaska Clontarf, blir till två tomma flaskor Absolut istället,

Man tänker att något skall hjälpa en fly, men, alltså det fungerar ju inte riktigt så va. Det vet väl alla vi det här laget, lika säkert som att vi alla intalar oss motsatsen.

Du kan inte fly. Det förflutnas spöken kommer följa dig till graven.

Och den sorgen är fanimej nog för att man skall korka upp en flaska till.




Fri vers (Fri form) av Corto
Läst 320 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2015-10-04 00:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Corto
Corto