En resa ut i det okända
ner i det fördunkla
och sedan vidare,
vidare och vidare

tills planeten lyser
som ett knappnålshuvud.
för att till slut försvinna för gott.







Sedan skriver hon :








"träden ligger
som skugglinjer
horisontalt.

bägge ändarna blöder.

på stammarna
har fjärilar
spunnit sina kokonger.
De låter sina vingar ömt hålla om dom.

När solen en dag
åter stiger mot skyn
kommer montrarna
som hänger viktlöst ned
att öppnas
och träden åter resas.

Då kommer blödningen stoppas
och fjärilarna kommer åter
kunna släppas ut i frihet igen"