När patetiska idealister sitter på parkbänken varje dag i veckan och är högre än den högsta röken från templen de aldrig skådat skiner solen, trots att det regnar på alla andra. De bygger samhället som ett tivoli i tankarna, filosoferar över sockervaddens vara eller icke vara och bordlägger frågan, då de måste krama varandra en stund.

Idealisterna trivs i parken, ändå retar de sig på vissa saker. Ja, dammen inbjuder till kränkningar, uppmuntrar grodor att hoppa på näckrosbladen och kvacka sexistiska kommentarer när ankor simmar förbi. Dessutom är varelserna gröna, vilket kan göra ufon som inte är gröna ledsna, bara för att inte tala om näckrosbladen som känner sig plagierade.

De patetiska idealisterna demonstrerar framåt kvällen, står framför dammen med löv som plakat och skriker om rättigheter, innan de tystnar tvärt. Dammen var tydligen ingen damm, utan en minigolfbana för ensamstående mammor i gruppterapi, eftersom ingen av dem längre minns hur skönt det var att gå i parken med den första grodan.

______________