Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

SKRATTSPEGEL

Låt mig se på människorna, med
skrattspegelns förvrängda syn.
Låt mig se på människorna, med
mina främmande ljusblå ögon.

Åldrandets port slog igen
om mitt sinne, ensamheten kom
krypande in i min kropp.
Jag är utestängd ur gemenskapen
med den ensammes bittra syn.

Då, med fasa fann jag
inte ens rädslan finns kvar
utan bara en hånfull gråhet
inför framtidens dunkla töcken.

Låt mig åter se på människorna
med rosenröda blickar.

© Bosse




Fri vers av Bossepoet från Österbotten
Läst 169 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-10-06 06:36



Bookmark and Share


  Minkki VIP
Förskräckligt. Men så är det, välfångade faser vid levnadskriser - 'bara en hånfull gråhet' föregår en vändning. Ruskigt väl formulerat i texten

2015-10-06
  > Nästa text
< Föregående

Bossepoet från Österbotten
Bossepoet från Österbotten