Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

evighetsdroppen

 

 

 

 

försöker föreställa mig hur det ska kännas

att nudda vid evigheten

så obetydlig som jag är

 

undrar jag hur det känns

när min själ lämnar min kropp

hur det känns att släppa allt jordsligt

 

jag som alltid otydligt

sett människor runt mig

och mitt eget liv

 

försöker föreställa mig

känslan av snöflingan som landade på min fingertopp

hur den smälte och sorgen i mig var ordlös

 

bortom allt

 

tränger jag undan min rädsla

jag är nog en varelse av vatten och stjärnor

stoft av vilsna små galaxer bara på väg hem

 

försöker föreställa mig

en tid då jag trodde jag kunde rädda någon

och jag ensam stod vid dess övergivna hamn

 

står hon där, människan

jag levt en hel livstid i

fånga en droppe vatten i sin hand

 

och jag såg aldrig hur regnbågarna speglade

färgerna i hennes ögon och hur hon la till färger

jag borde vetat namnen på

 

kommer jag nog nå evigheten

utan att veta hur det kändes att falla fritt

baklänges längs ett vattenfall

 

med tusentals vattendroppar i solglitter

längs all den hud som längtade i varje andetag

efter en evighet på jorden

 

såsom hon återbördade droppen till havet 

och skrattande tackade för dess lån

 

 

 

 




Fri vers av Kalypso
Läst 293 gånger
Publicerad 2015-10-06 23:04



Bookmark and Share


  Aisha VIP
...jag ser hur det glittrar av solljus i vattenfallets alla droppar,och hur det glittrar i dina ögon...
jag ser hur ditt hjärta slår...du vackra människa...
2015-10-08

  Per Rydberg
En eterisk känsla svävar över dina ord, som vore de själva essensen av livets strävan! Vackert, ja rent av underbart skrivet.
2015-10-07
  > Nästa text
< Föregående

Kalypso
Kalypso