evighetsdroppen
försöker föreställa mig hur det ska kännas att nudda vid evigheten så obetydlig som jag är
undrar jag hur det känns när min själ lämnar min kropp hur det känns att släppa allt jordsligt
jag som alltid otydligt sett människor runt mig och mitt eget liv
försöker föreställa mig känslan av snöflingan som landade på min fingertopp hur den smälte och sorgen i mig var ordlös
bortom allt
tränger jag undan min rädsla jag är nog en varelse av vatten och stjärnor stoft av vilsna små galaxer bara på väg hem
försöker föreställa mig en tid då jag trodde jag kunde rädda någon och jag ensam stod vid dess övergivna hamn
står hon där, människan jag levt en hel livstid i fånga en droppe vatten i sin hand
och jag såg aldrig hur regnbågarna speglade färgerna i hennes ögon och hur hon la till färger jag borde vetat namnen på
kommer jag nog nå evigheten utan att veta hur det kändes att falla fritt baklänges längs ett vattenfall
med tusentals vattendroppar i solglitter längs all den hud som längtade i varje andetag efter en evighet på jorden
såsom hon återbördade droppen till havet och skrattande tackade för dess lån
Fri vers
av
Kalypso
Läst 293 gånger Publicerad 2015-10-06 23:04
|
Nästa text
Föregående Kalypso
Senast publicerade
vi Han EAN-kod Avslut, när Du dör. Du, mot himmelsblå canvas Matar; regn på arabiska evighetscirklar Se alla |