Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Höstbrand

- Vad har du gjort? Du kommer få så mycket problem! säger Isak.
- Jag vet, säger Miranda.

Hon låter den kalla höstvinden krypa in i hennes öppna jacka. Med armarna rakt ut snurrar hon och andas in alla solstrålar hon kan få tag på. Hon älskar hösten idag. Igår hatade hon den, men idag är den det bästa hon vet. Isak står bredvid henne och stirrar med stora ögon. Han flyttar vikten från ena foten till den andra och önskar att han hade en cigarett.

- Miranda, hur fan tänkte du? frågar han.
Hon slutar snurra och sätter sig på asfalten med armarna om benen. Han sätter sig ner bredvid henne.
- Har du någonsin tänkt på att vi är väldigt små här på jorden? frågar hon
- Samtidigt är vi störst i våra egna liv, jag vet. Vi är hela universum i var och en av oss, och universum är utanför och större än allt vi vet.
- Ja, men jag menar att det inte är så enkelt heller. Det jag gjorde är en liten skitsak för en del, men en jättestor grej för mig, just nu. Om två veckor, eller en månad kommer det inte längre spela någon roll, men just nu, här och nu, spelar det roll.
- För det får konsekvenser, det påverkar människor precis här. Miranda, du brände ner ett hus! Det kan klassas som mordbrand.
- Men för mig, just då, handlade det inte om det. Och om en månad kommer ingen minnas varför. De kommer bara minnas att.

Hon tittar på lövhögen bredvid sig, önskar att hon hade en kamera, att hon var en sådan tjej som tog bilder på sina tajtsklädda ben med stövlar, halsduk och Starbuckslatte ovanför en hög med löv. Men det har hon aldrig varit. Hade hon haft en kamera hade hon fotat insekterna som gömmer sig under löven, svartvita lövhögar och vindens lek med röda, orange och gula löv. Det som tusen och tusen människor har gjort före henne, men varje höst görs det igen. Varje höst, varje dag händer något som aldrig har hänt förut. Hon vet att hon inte är unik, men att hon kan göra något helt unikt. Med en kamera kan hon skapa ett nytt universum och bli centrum för sig själv i en annan värld. Isak förstår det, men han är rädd för henne. Igår blev han också rädd. Hade han bara varit där hade det aldrig hänt.

- Det hade inte hänt om du varit med, hon säger det högt utan att titta på honom, då hade jag hade rökt tillsammans med dig uppe på kullen, inte gömt mig bakom ett skruttigt skjul.
- Det är inte mitt fel Miranda.
- Hade du varit där, då hade jag inte rökt allt själv. Då hade jag aldrig varit så dum.
- Det är inte mitt fel.
- Varför var du inte där?

Han hade stannat hemma, sett hennes sms men inte orkat med henne en dag till. Igår av alla dagar orkade han inte med hennes problem, för bara en kväll ville han slippa barnvakta och bara få vara själv. De senaste månaderna hade han börjat känna att han tappat bort sig själv. Så mycket kretsade kring att hålla Miranda flytande och levande att han inte hade tid till något annat. Han hade tänkt att hon inte skulle vilja röka på själv, att hon ville ha sällskap och göra det som en rolig grej. Att hon skulle bränna ner ett hus var det sista han trodde skulle hända.




Prosa (Kortnovell) av Nitwitoddment
Läst 466 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2015-10-07 14:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nitwitoddment
Nitwitoddment