"Hämta ett glas vatten åt mig."
Du gjorde som jag bad,
utan att lämna stolen.




Vid fönstret såg du ut.

"Vad såg du?"

"De osynliga, de genomskinliga,
de hud- och skinnlösa,
de stumma, stilla sjungande -
De är här nu."

Hon sätter sig i stolen.
Jag tömmer vattenglaset.

" Du är min syster.
De vet, det jag inte anar:
Att detta hus snart skall vara befolkat
av de från överallt kommande,
letande efter det som en gång funnits.

"Syster, de kom, medan du hämtade mig vatten.
Alltså må de förbli här"