Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

brev till blåmes

saknar hud. jag rinner idag. måste hitta huden igen.
andras hud kommer i stora bullrande sjok, snärtar till över bröstet.
gråter så jag skakar. katten följer efter för han känner mig. han vet att jag är nära nu. nära att upplösas. kattskrälle sötvarg vad du följer långt ut på slätten.
jag skriver brev till en blåmes jag älskar.

blåa lilla prins

mjuka vinge vars skelett är en fingervisning om enkelhetens styrka

du dun duntickare
som ser miljoner möjligheter på en sekund
snurrskalle i talgbollen
stjärtvickare hjärtpickare som får mig lägga undan jakten på mening
oros ande
grengungare som påminner om hur det är att vara tyngdlös tidlös




Hur kan du som är så liten vara min prins i mörkrets kärna?




Prosa av Magdalena Eriksson VIP
Läst 298 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2015-10-17 12:47



Bookmark and Share


  Anya VIP
Stor igenkänning i det beskrivna läget. Ibland är man hudlös och nära upplösning. Verkar som om fågeln tröstar lite.
2015-10-25

  Lars Hedlin
Så bra skrivit med innerligt passion!
2015-10-19

  Måna N. Berger
En människa kan inte följa med stort längre än vad en katt kan, eller en blåmes. Men en kram från mig!
2015-10-18

    Elisabeth Nilsson VIP
Katten och blåmesen, två vänner när det brister, skriver du så bra om.
2015-10-17

  Respons VIP
Jag hoppas att diktarjaget hittar sin hud igen tillsammans med sina följeslagare katten och blåmesen. Dikten som helhet är helt genialisk!
2015-10-17
  > Nästa text
< Föregående

Magdalena Eriksson
Magdalena Eriksson VIP