Hon spred ett ord
över skyn

Ett endaste ord som sträckte sej ut likt ett segel för vinden

slog och studsade som ett eko
mellan huskropparna,

sprang hon med bara fötter över ängen,

föll det ner likt ett svalkande regn
och svepte in i gluggarna i fönstren som stod på glänt

Sedan landade det så tyst och stilla på våra läppar
så att vi kunde viska det till varandra

ett endaste ord när vi satt i varandras stunder
ett endaste utan något frågetecken

utan någon som helst motreaktion