Man kan se offentliga avrättningar ligga ute på nätet. Man kan hitta sin kärlek där också. Jag tror jorden har kidnappats, förlorat sin betydelse och sin sanna grönska. Det är något där som skär djupa sår i henne. Förbannade mänsklighet som låter isbjörnarna drunkna när ishavet tinar. Sågar ner djungeln i Borneo och säljer orangutangungar som leksaker och husdjur. Och så den här himla gulliga tillväxten som gör oss ännu mera lyckliga. Och åren går. Kanske det slutar så här. När grät du senast ? Man kan gråta för mycket, men jag hatar självömkan och avundsjuka. Man ser de små orterna förfalla och så fyller en frivillig organisation för flyktingar, ett hus för dom och så blir det ett jävla liv och så brinner det. Ja, vi har det bra och det är det som räknas. och så loggar vi in igen i värmen i våran fantastiska värld. Aldrig har tomheten och mörkret utanför varit så total.