Ger upp, blundar istället genom att titta in i mörkret
Det är lent o mjukt att titta in i mörkret
Att titta in i mörker är som att blunda
Det är jätteskönt för ögonen att titta in i mörkret
Att titta på detta är inte skönt
Det sticker och fingrar rör
Bultande tjocka ord i kö
Jag längtar till att servera mina ögon
sammetsbrunoblåsvart rymd med olika sorters mörka lena
moln under och längst allting
Ryggrad vilar i ett skönt rum
Plötsligt blundar jag
Svävar, molnen lyfter min kropp
Armar lättar
Framför mej finns ett block
där jag blundandes skriver en text
Om ett gulögt monster i en snöravin
Hjälplös fobiskt hysterisk
huggandes bitande vrålande
Jag var där i med monstret
Djupt nere som på en arena
Med höga rasande väggar
Stödjer, letar fotfäste uppåt
Lirkar vrålar trampar förhalar
Det var många timmar
Svetten och solen hjälpte
Fick snön att bli mer stabil
Monstret i spolformad kropp
Kunde äntligen försvinna
Bort på egna ben
Satte sej sen på en bro och log snett
Stirrandes på mej med borrande blick
Förstår inte varför jag är utsatt
Klänypor i öronen kinder på läppar
Hånskrattar och viskar
Fortfarande så elak
En liten tant i röda byxor kryper runt
och tvättar monstrets fötter
Masserar och njuter av sitt fjäsk
Kunde vart ett mittuppslag
Alla dessa jobbiga favoriter
Hur hamnar man i ett favoritfack
Favoritfack finns i många olika former
De finns inga koder där
Det kan ske i skuggan av andra
I en starkt upprivande förgrening av privat natur.
Monstret och jag i samma fack, förevig du