"En humanistisk katastrof" är inne på åttonde milleniet:
Fältherrarna vadar med sina arméer över Styx
i jakten på överlevare.
Färjkarlen har betalt från underrättelsetjänsten,
"Ni - vet - vilken", men ingen gick ombord.

Nedströms har man rest ett tältläger
med öppningarna vända mot Öster,
i väntan på att den långa natten skall ta slut.

I soluppgången ses kropparna flyta förbi:
Floden kyler ner benknotorna, men ger själen vingar.

Emellertid befinnes, som vanligt, ingen vara skyldig.
Alla skyller på varandra.

Krigets första offer var sanningen.