Du skulle kommit för länge sedan, det blev bestämt så efter en stormig natt. En storm som drog över mig, som inte gick att förutse. Det var ju kav lugnt till en början, och våren var ju på väg. Då förväntar man sig inga stormar. Men den kom ändå, och jag blev snart varse om vad som hänt. Det som inte fick hända. Det som nu följt mig sedan dess. Du var på väg tillsammans med mig under plågsamma veckor. Jag hade inget val. Förlåt mig om jag gjorde fel. Ville ha dig, men kunde inte. Det skulle bli än mer plågsamt. Men du återkommer ibland i mina tankar. Hur det kunde ha blivit. Vem du hade varit idag. Tiden har gått, nu är det för sent. Den sortens lycka som du skulle ha skänkt, den får jag aldrig ens nosa på.