Helvetiska värld
Det ligger
något i sjön.
ligger något ömt intill
Ligger där
som en spökstad
likt en pärla
bredvid musslans skal
i den jättelika droppen
som urholkat platsen.
Det hörs något där ute.
hörs något.
Hon simmar som in
i de blå ögonen,
trädet står i blom, apelsinträdet
Hur hamnade hon där
när inte ens regnet nådde ner
Hur skrev jag
dessa rader
när inte ens språket blivit till
det måste ha varit den
kvarlämnade natten
intill ditt bröst
som jag ryckt tag
och flutit i land med
och hittat tillbaka hem
invid dina blå ådror
över huden,
som i mina drömmar
av gatusken
triangelformade
labyrinter
upp över molnen
bort mot planeterna
du viskade om
när vi flöt in,
in mot en strand
när sjön grät i vinden
när den kramade om
den ensamma ekan
som flöt runt i den.
Hur de gått tillbaka
ner i djupet
tillbaka till
de undanträngda platserna
långt bort
från denna
helvetiska värld