Varje dag är jag deprimerad,
eller det är kanske bara vad jag tror.
Ty, när jag går in på nätet, som på en sida, som kanske denna.
(Poeter.se)Så finns det alltid en anledning att göra en Smiley till någon, om jag fått ett meddelande av någon, till exempel.
Denna någon behöver inte vara speciell, men kan så bli efterhand.
Det är nästan kravlös återskrivar -glädje jag talar om.
Kanske att jämföra med dåtidens brevskrivande.
Och en Smiley, är som bekant, ett glädjetillrop, eller en stund av glädje.
Än så länge har jag inte utgivit en deprimerad Smiley, det kanske inte finns att få tag i?
Än så länge motsvaras en deprimerad Smiley, av en Smiley som har mungiporna neråt, men sedan är det inte så mycket mera.
En dålig liknelse dock.
Men så nära sanningen jag kan komma om möjligt.