Jag hade varit orolig hela dagen för att träffa dig.
Vi hade inte setts på ett riktigt bra tag.
(Månader)
Jag visste inte hur jag skulle bete mig.
Vem var du?
Kände dig till namnet.
Och du lever!
Men jag behövde inte oroa mig.
Var det allt jag behövde säga i detta nu?
Hur såg Mönstret ut?
Den allra första dagen.

Mönstret; Efter länge;
Du!
Du gör om hemma hos dig, jag får följa ditt husprojekt, ditt och Jannes.
Jag får finna mig i det, besökstiden, när jag kommer på besök, världen stannar inte, för att jag kommer på besök. Besökstiden, hade du frågat om. (Jag fick fatta beslutet, någonstans i denna vecka)!
Du berättade om det senaste, det senaste hos dig, som kan påverka flera!
Doftterapi, girlstuff. Boystuff?

Hade så en tid att passa tills nästa besök hos någon. Jag hade lovat. (Pressen var stor, tyckte jag när dagen startade, men pressen blev mindre ju större dagen blev, ju större dagen blev? Som störst på morgonen.?) Den enda press som fanns kvar när tidpunkten fem , började närma sig. När jag trodde jag skulle bli försenad till nästa besök, pressen fanns bara hos mig, ingen blev förbannad.