Dina betryggande armar öppnades omedelbart
Då hon blind mot den vådliga horisonten drev
Hon var bränd och matt av rotlös framfart
Tom på ord, likt ett oavslutat brev

I denna hamn, din famn, hon lindades mot din kropp
Och en puppa fick ögon och nyfunnet hopp
Hon blev din tillgivna elev
Kärlek strömmar nu i hennes hjärta och blodomlopp
Vingarna av bevingade ord, syns vid månskensdopp
Bär på visdom, från dem som skrev

Dina betryggande armar öppnades omedelbart
När jag mot den vådliga horisonten drev
Du kallar mig nu ofta ”lilla fjäril” så rart
Och älskar mig uppriktigt för den jag blev