Jag har gått en promenad.
Efter promenaden dök ett pip upp.
En pipmelodi, En pipslinga, en pipglänta, om jag jämförde hörseln med syn.
Det är positivt det.
Jag tänker på Hannah när jag skriver det.
Hon är den mest positiva människa som jag vet.
När hon gnäller, låter det som musik.
Så låter mitt pipljud också.
Det hade jag inte väntat mig av promenaden,
att återuppleva den ton, som ljuder i mina öron.
Tonen som är speciell, är det alfavågor?
Det är dominanta toner, utan att vara plågsamma!
Toner som bedövar allt vad smärta är!