En kvinna går till jobbet. Varje dag vill hon vara
duktig. Det är hon - välanpassad. Klockan är
sju. Klockan är sjutton. Hon sover när hon
kommer hem. Drömmer om vackra hus och
äktenskap efter en skilsmässa med sitt ex.
Hon tänker - Du, du, du, ett mött subjekt.
Du strider för din kvinnlighet, du bygger ditt liv
för dig själv och din skull, för anpassning
och politik mellan människa och stat.
Krav eller ideal.
Ideal, ideal, ideal är osynligt liv som kan bli
för att de är dina rörliga förutsättningar.
I ditt jobb som dramatisk poet rör du dig framåt
hela tiden ser du tiden i ett framåtperspektiv,
framåtmarsch i marschdans åt puff framåt.
Att vänta och att agera, ditt svärd fäktas i lufterna,
måste vara rena och partiklarna välslipade,
bära sanningar som ett förhållningssätt till
verkligheten, du agerar du, din dimmer därhemma
går ännu på sparlåga, du sparar energi för tiden
som går, för tiden som kommer att vara
från underjorden hörs resignation som små suckar
livet ger inte mer än vad det är
Eurodyke spelar gitarr Nick Cave Into my arms O Lord,
Van Morrison Into the mystics
Natt nebulosa ackorden rivs av
jorden går i händer himmel i ögon
mun rör sig stämma i stoftband
dissonans i ett tonande led
repetition ger harmoni
bläckstrålen försvinner från ramen
det hörs riff
kärleken blir mystisk
den får glans och skimmer