Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nere vid sjön


Jag tog med mej stenen till dej. Stenen du beskrev som död och kall. Du ville värma den. Jag sträckte fram min hand och lade den i din. Du tryckte den mot ditt hjärta, andades. Man ser ut från fönstret. Trafiken pulserar som vanligt. och så många lampor som tänds. Här släcks snart lamporna och du lägger stenen under din kudde. Öppnar fönstret lite på glänt. Hör hur vågorna blåser nere vid sjön




Prosa av Lars Gullberg
Läst 300 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2016-12-03 20:13



Bookmark and Share


  SatansSon
vassego.
2019-01-24

  Goraxy 89 Orion VIP
Den här tycker jag speciellt mycket om !!!
2016-12-05

    ej medlem längre
En jättefin text som nog handlar mer om människans sårbarhet än om en sten.
2016-12-04
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg