öppna fönster emot Slussen
andas havslukt utan vikt och tid
solen genomströmmar mellanrummen
gräs och fjädrar dyker upp
mellan gatans nötta stenar
bödelskärran knarrar uppför
backen vid den sista supens krog
Metro Goldwyn Mayer
monterar upp ett paraply
låter regnet falla över fikets utebord
vid Polhems portar under strömmarna
glimmar dunkelt ett gediget murverk
utan märkbar ansträngning
faller Mälarn´s bruna vatten
långsamt ut i havets armar
blott en dag ett ögonblick är sönder
rasslar tunt i tidens draperi