Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Formad av mörkret

värmen av ditt vackra ljus faller som en slöja över min kropp
jag faller ner och sänker mitt huvud men ber om mer
du ser när jag faller samman och ber om kraft och hopp
det enda jag begär är att du förlåter mig och ler

du drar i mitt hår och får mig att vakna upp igen
jag lever åter och känner slagen av ett krossat hjärta
kanske är jag inte prinsen du söker efter men
jag kan lära dig allt om mina tårar och min smärta



min ord letar sig fram mot mina läppar
men läpparna förvandlas till iskristaller
när jag lägger känslorna på mitt bord och fäller en tår

när någon är vacker o ljuvligt snäll hör mina tårar
lyser nattens stjärnljus och tindrar i mörkret
dagen som egentligen skulle blivit kväll
förvandlades till en ljummen sommarnatt
du lyssnar på smärtan från ett sårat blödande hjärta
kanske kan du hela såren som finns där

när någon vill lyssna och finnas till
utan livets alla krav som fyller alla hav
får hjärtat att slå och tiden att stå still

när det vackra talar ur en människas hjärta
talar det genom oss alla i all sin präktighet
utan att ge oss någon smärta eller sorg

älska och åter älska dagen ut så länge klockan slår
låt även ett ensamt litet hjärta tala trots att blygheten tagit makten
även när det är tomt och kraftlöst...

förlora aldrig hoppet för det finns där ute någonstans


likt elektroner och protoner
på solens varma yta
skapar vi tillsammans stormar
av vackra heta vindar
gravitationen drar oss samman
där vi våra själsliga band kan knyta
exploderande fusionsprocesser
runt våra kroppar som tindrar

tillsammans så tänder vi kärleksljus
i orgasmliknande explosioner av rus
du tindrar som tusen stjärnor på natten
då stormen lagt sig vid havets vatten
dagen då du befriar min smärta
lämnar ångesten mitt frusna hjärta



Jag vill dig endast ensamt minnas

inte längre vara där eller finnas

endast stryka gamla minnen jag har

av det fina av dig som finns kvar

ett närande stärkande regn av dig

då din våta kropp stöter mot mig

droppar av svett som faller ner

två hungriga själar som ler

men endast du finns idag bara i mina tankar
och ger mig ångest och tårar för allt skit jag ställt till med


hjärtat mitt slår och bankar hårt
det närmar sig slutet


det säger nu endast till mig att

jag aldrig mer

vill se mig i spegeln

för att åter se ett mörker som omslutit min kropp...


jag ser början av en ny underbar dag

när morgondimman ger sig

och för med sig

gårdagen bort

tillbaka till

det

förflutna




nu våldtar hoppet sin glädjes charm

utan barm

stiger sedan i hamn

tillsamman i en annan famn

med nya tag

en annan dag

för att sluka ljusets behagliga lågor av hav

utan krav

i denne stackares förgyllda sav
du får vinterfrostens skare att smälta runt min själ
och tar mig från kylan mot sommarens värmande vindar som smeker min hud





Fri vers av BillyTheKid
Läst 336 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2016-02-07 20:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

BillyTheKid
BillyTheKid