Morsan

From outer space
Så skön, så vacker, så missförstådd.

Hon kom ensam till främmande planet.
Ofrivillig med kraschat tefat och hemlängtan.
Men ändå tacksam för det lilla.
Som lyckan att fånga en regndroppe i öknen.

Försynt, sinnlig och mjuk.
Byggde sig själv ett hem utav stjärnstoff och månskärvor.
Hennes hjärta såg och hon kämpade mot segern för rättvisa och förståelse.
Men föll på målrepet.

Jag hann ta tag i stafattpinnen och har nu sprungit färdigt hennes lopp...
...och vann visst hela skiten
och lärt mig det främmande språket, pust...
och belöningen var visst

Vingar....Ha!

Så, nu kan jag flyga fritt och morsan sitter på min axel
och njuter av vår delade frihet.

Thanx mamma, det gjorde vi bra!