jag tänker på månen
och skogen där hon bor.

och månen tänker
på de stjärnor hon äger.

de är förbundna.

De är syskon

och de befinner sej
i evigheten.

Jag går på en gata
som går hela vägen hem.

Den är tyst
och öde
och den lyser starkt

av månens och stjärnornas sken.

Vattnet från floden glittrar
och en båt flyter runt
med städer ombord.

Städer som ligger orörda i drömmarna.

tankarna målar
en soluppgång
och väcker oss

öppnar våra ögon och möter
ännu en dag
ännu vid liv.

Hör dina andetag
som en viskning i mitt öra,

in i mina ädlaste instrument

och påminner mej
om det vackraste som finns,

själva livet
som är så skört

som en silkestråd

virad som en aura

runt om oss