I en ring
av tystnad
och stillhet

En mur av tegel
galler

en stängd mun
av stumhet

en gårdag
ett minne
kanske en sorg

ett förflutet liv
en hamn
och en strand

en kontinent
en kyrkogård
och en plats

handen håller hårt
i en hand

ögonen fästa
i ett saligt fokus
denna diamant

Detta ovärderliga
och sanna

vi kallar kärlek

ett blad
släpper från grenen
landar i floden

och flyter vidare

Det stannar
aldrig upp
Det fortsätter

i det oändliga

Endast tiden
tar slut

där något större
tar vid