Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

mentalsjukhusen




hon jobbar i mörkret endast där kan hon se
hon börjar där allt slutar, då vaknar hon
hon vaknar när du gått
Hon fotograferar med blixt. Hon kan simma i rymden när
förorten glömmer bort varför hjärtat pumpar runt blodet i våra vener.
Kanske ömsar universum skinn just nu och vi är avlagringar, tänker hon
Hon drömmer där vi letar, Hon har hittat hem där vi gått vilse.
Hon tänker att samhället är ett mysterium,
hon undrar så hur bilderna kan komma in i teven via en kabel
lika ofattbart att vi är liv, att muskler
senor och vätska som utgör vår organism kan vara levande och att ingenting där ute går att liknas vid. varför denna ensamma vackra värld mitt i all mörker, varför inga medplaneter, syskon till oss. Hon sjunker ned vid nedslagsplatsen där skeppet störtade.

"mentalsjukhusen har vårdat många patienter som haft bra mycket mildare funderingar kring saker än hennes. Men ingen av dom har lyssnat klart eller väntat tills deras liv har fått rätt" tänker hon och ler till Gud.




Prosa av Lars Gullberg
Läst 201 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2015-10-31 21:17



Bookmark and Share


  överlevaren VIP
" Hon drömmer där vi letar, Hon har hittat hem där vi gått vilse."
Ja alla kan vi hitta hem och leva våran dröm om vi är lyhörd samt öppen för möjligheterna.
2015-11-07

  Eva Langrath VIP
Tycker om den filosofiska tonen i texten och de smått magiska orden.
2015-11-06

    ej medlem längre
'Hon kan simma i rymden när
förorten glömmer bort varför hjärtat pumpar runt blodet i våra vener.'Vilken bild!
2015-11-06

  i af apa
ja just
dom dära
sjukhusen

mycket fint slut
med början
" väntat tills deras liv har fått rätt"
2015-11-01

  Nanna X
Universum har skinn och vi har vener... kanske är vi rätt lika. En värld är varje människa :-)
2015-11-01
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg