Vem äger min kropp?
Den fruktade 65-årsdagen
har passerats
Den fruktade pensionsdagen
har passerats

Överlevnadsrädslan
har krympt mina senaste år,
har pressat mig
till obeslutsamhet
till håglöshet, hopplöshet.

Drömmar om livets lycka
har fallit i kras
mot verklighetens hårda,
monotära, basvillkor,
skapat rädslostyrt liv

Har flyttat till mindre
billigare boende,
beredskap ge upp
bilens bekvämlighet
och möjligheter.

Rensar, skapar utrymme
för resten av mitt liv,
såsom jag vill leva det.
Hur vill jag
leva det?

Drömmar om resor,
förverkligas på
lånade villkor,
liksom drömmar om
bättre inkomst.

Faller i min vanmakt
tillbaka till gamla vanor.
Sömnlösheten självmedicineras
med nattliga
matintag.

Min kropp åldras,
stelnar,
protesterar,
vill vila,
vill ro.

Vem äger mitt liv?
Drömmarna, som inpräntades
under skumpig
uppväxt
av medberoende

Alla måsten, alla ”ska’n”,
var någon annans,
självpåtagna,
självlevda,
skavande.

Vem är jag?
Vad vill jag?
Vad drömmer jag om?
Vilka mål sätter jag upp?
Varför?

65 år,
i sinnet omogen
naiv flicka,
i livet luttrad,
hårdskolad.

Var finner jag glädjen?
Var finner jag lyckan?
Var finner jag gemenskapen?
Behöver hjälp!
Hjälpen kostar!

För vem gör jag vad?
Vem äger min kropp?
Vem äger mitt liv?
Vad är mitt VARFÖR?
För mig?

© Gunilla Nilsson
2015-11-01