Koppel

Hon längtar ut till friheten
slippa bära koppel
slippa vara söt
hon vill vara ett djur
det är hennes instinkt

hon dansar för livet
varje rörelse är ett andetag
bort från kopplets stryptag
som han har
men ändå vill hon ha en välklädd man
som drar henne i en kätting runt halsen
hon dansar sig trött

han vill inte älska någon annan
stjärnorna har en stämplat
sanningen i hans panna
ett omöjligt uppdrag
en väg mot återvändsgränden

när hon tar sig friheten
kastar honom ut ur hennes liv
är det redan för sent
klockan kan inte dra upp tiden
vrida tillbaka till hela speglar

när han är borta och har tystnat
bränner kartorna upp i spegeln
och allt bleknar till aska
en kväll när flaskan är uttömd
sover hon med näsan mot köksbordet.