Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nålen och röda skor.

Jag försökte/ men det gick inte

det var bara alldeles tyst. Man skulle kunna höra en knappnål falla, eller åtminstone

höra den lilla musen som flyttat in, hon brukar krafsa vid ventilen ovanför dörren. Men nej.

Köksklockan tickade faktiskt, om jag valde att lyssna.

Om jag slog i väggen med knynäven riktigt hårt. Kanske skulle det lossna då. Krypa fram något meningsfullt eller varmt och innerligt.

Ilska kanske? Om jag lindade in mig i den och lät den ta över. Det blev bara löjligt. En fjantigt knuten näve, svenskvit. Sen tog mina ideer slut. Jag gav upp och satte på kaffepannan. Det susande ljudet av sjudande vatten, det i alla fall.

Jag skjuter gardinen lite åt sidan. Där nere på gatan går du. Du går med dröjande steg, ryggen lätt böjd. Du är ganska lång. Gatlyktan lyser på din blå jacka, ansiktet är i skugga. Det ser ut som om du går och tänker på något eller så är du bara ute i god tid. Du har inte bråttom i alla fall. Jag kan inte låta bli att le, det känns nästan som om jag känner dig.

Jag hade bott här i snart två år men jag kände ingen i huset. Jag hälsade artigt på grannarna om jag mötte dem i trappen, inte mer. I början verkade alla lite nyfikna, hälsade mig välkommen och ställde frågor om var jag bott förut och så.

Eftersom mina svar alltid var lite svävande tröttnade de väl till slut. De tycker säkert att jag är lite underlig, det är jag kanske om man jämför. Men jag gör inte det, jämför alltså. Jag är som jag är.

En dag fick jag syn på dig när du sneddade över gräset för att komma till gångstigen på andra sidan. Jag tror det var på hösten, samma år jag flyttat in. Du bor i andra uppgången, den med en grön dörr. Det var något med dig som fångade min nyfikenhet, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var. Kanske var det att jag först tyckte mig känna igen dig. Att du var någon jag mött innan. Jag visste ju att det var omöjligt. Hur skulle jag kunna ha mött någon innan, men ändå, det var något med dig.

Du går bort mot industriområdet i norr. Jag tänker att du går till ditt arbete. Du måste arbeta skift, dina tider är så orgelbundna men ändå regelbundna i intervall. När jag tror att du är ledig,så går du åt andra hållet, ner mot ån. Jag har aldrig sett dig med någon annan, så jag utgår ifrån att du bor ensam. Jag tror att du bor på andra våningen och att du har din balkong mot väster. Kanske borde jag snoka lite och ta reda på vad du heter, men det skulle kännas konstigt, nästan sjukt. Du har nya skor i dag, jag har i vilket fall inte sett att du har haft röda skor på dig innan. Du vet inte om att jag tittar på dig. Jag ser hur du försvinner i mörkret och står och väntar tills du blir upplyst vid nästa gatlykta. Efter den så kan jag inte se dig längre, då försvinner du ur mitt synfält. Om jag har rätt på tiden så kommer jag se dig igen i morgonbitti vid halv sju, när du kommer tillbaka. Det är inte alltid jag ser dig då, men jag tänker att du får skjuts hem ibland och då använder du porten på andra sidan. Den ut mot gatan.

Kaffekanna tjuter. Jag tar fram en stor kopp. Jag väljer den lite runda med arabiskt mönster i silver och häller upp kaffet. Det är starkt och gott, kaffe kan jag koka i alla fall.

Jag går och sätter mig vid skrivbordet, fattar pennan som jag vässade i morse och försöker lite till. 

Köksklockan tickar och jag hör en nål falla.

 




Prosa av Kozo
Läst 752 gånger och applåderad av 10 personer
Utvald text
Publicerad 2015-11-02 17:38



Bookmark and Share


  helenita VIP
Vardaglig och sköna tankar!
2015-11-16

  axveronika
vilken fin text om hur text blir till när man inte textar
2015-11-15

  Margit Grell VIP
Fin närvaro av tankar!
2015-11-13

  Maiah VIP
Härlig stund med tankar, vilsam med kaffedoft som sprider sig
2015-11-04

    Elisabeth Nilsson VIP
Fin prosa med vardagens detaljer och undringar över en annan människas liv och person. Man vill gärna läsa en fortsättning.
2015-11-03

    ej medlem längre
det surrande fyrkantiga ljudet när
ord och vänskap börjar knappt
och slutar runt & runt, Band

helt plötsligt finns texten
på bladet framför Dig
tro mer skriv Med
nålar - lite så

knyter upp
Tanken
väl

+

2015-11-02

  i af apa
fin närvaro
& språket följsamt
2015-11-02
  > Nästa text
< Föregående

Kozo
Kozo