du trampar dig svettig. sedan glider du ut genom fönstret. som en födelse; landar bryter dina arma ben. dina armar är fortfarande hela. och ändå kramar du aldrig flickan som står bredvid. och väntar.

flickan har bakat födelsedagskakor till dig i åratal. varje november har hon rört smeten kliniskt ren. den är bakteriefri och enbart full av längtan efter dina ögon. hon vill bli sedd. någon gång. bara en gång, det räcker. men aldrig får hon sin önskan befriad.

du är hennes första hemvist. hennes kokong och när hon lämnade dig. landade hon i en öken. karg och avsaknad på allt mänskligt kött. allt blod. all värme.

flickan står där ännu. medan de bär bort dig på ambulansens bår. bortglömd. osedd. och rädd.