Det är inte jag
som
spelar spel med tankarna
om den andra sidan
som lockar
med
viska sagor
om
evighetens sinnesro

Jag skriker i mitt vakuum
vet att ingen hör

För det tystas
av
tankarna som viskar sagor
tillsammans med mörkrets demoner
som dansar till tonerna
av
ångest och desperation

När tryggheten finns
i
det mörkaste hörnet
dit ingen når

Det är inte jag
som talar
till dessa toner
av
ångest och evighetens sinnesro
samtidigt som ett schackspel
om liv och död
spelas

Jag andas
för att överleva

För det finns inge större slagfält
än
det som skapas i mitt huvud
i hoppet om att överleva mig själv