Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Planer, planer


Kvinnan i den röda sportbilen 22

 

Med ett svagt surrande fällde hon ryggstödet. Det var i vardagsrummet den här gången. Hon var våt av kallsvett och behövde pusta ut. Han hade sökt upp henne på lunchen och med bara en allvarlig blick hade hon förstått att han hade något allvarligt att säga och att ingen fick ana något. Han kom förbi en gång till, en kvart senare, gick förbi bordet och såg att kaffekoppen nästan var urdrucken. Hon ursäktade sig och sa att hon behövde ta en liten promenad i parken och fundera igenom ett par saker. Ensam. Han stod nu vid fontänen och kastade brödbitar till änderna som var helt obesvärade av de onda aningar hon hade. När hon närmade sig kastade han ett snabbt öga mot henne och gick in i bakdelen på en skåpbil en bit längre bort. Dörren fick stå halvöppen tills hon kom fram. Då öppnades den snabbt och hon klev in. Det var Säpos VW-buss.

  • Jag ser på dig att det är något. Är det något med avlyssningen?
  • Indirekt, ja. Jag vet att du planerar en resa till Hildesheim. En kombinerad affärs- och semesterresa. Låter helmysigt, men vi har onda aningar. Mannen du ska träffa vet vi inget om, men i kombination med de frågetecken du har själv har, vill jag föreslå en del försiktighetsåtgärder. Det har även andra poänger som jag kanske går in på senare, men inte nu. Du är rik och kan antas ha försänkningar i en terrororganisation. Elina har motsvarande i den fattiga grupp eller cell som vi har på agendan. Pontus är förbindelselänken. Två goda skäl att intressera sig för dig. En man och två kvinnor betyder ofta mera än bara kärlek. Har ni bestämt någon mötesplats? Ett hotell gissar jag.
  • Stämmer. Hotell van der Valk.
  • Gissade något åt det hållet. Då har vi goda möjligheter att boka två rum i ett hotell på andra sidan torget. Tanken är att du ska träffa honom där i stället. Det borde inte vara svårt för karlen att promenera över torget, och vi vill se hans rörelsemönster. Bli lite säkrare på om direktören egentligen är en terrorgeneral. Då är han högvilt för oss och farlig för dig. Elina ska få se det simultant, och vägleda oss. Misstar vi oss och det blir farligt, så ska du veta att vi finns i rummet intill och lyssnar.
  • Jamen, varför ska jag boka på fel hotell? Hur ska jag förklara det?
  • Kan du inte skylla på att Pontus klantat sig? Eller … Det här kan vi finplanera senare, om du ställer upp på det här. Är allt sant om det affärsmässiga intresset, så har du bara en extra gardering i oss. Vi kan vara mycket diskreta.
  • Jaha …
  • Fullsatt! … Jag vet det är lågsäsong, men informationen går fel ibland. Det bör han svälja om han inte går med på att gå över torget. Och gör han inte det så ska vi ha en affärsmäklare till dig. Du har väl inte sagt att du kommer ensam?
  • Det har hela tiden legat i luften. Man är väldigt ensam i sådana här diskussioner.
  • Vår affärsmäklare kan mycket mera än så. Känn dig lugn i hans sällskap. Vill du ha en kvinnlig i stället så kan det ordnas. Du anar inte vilka brudar vi har. Lika tryggt där.
  • Så har vi vägen dit. Din bil är värd en förmögenhet. Ett litet vägarbete och en vägvakt så har ni stannat. Vips kommer en pistol fram, och kliver ni inte ur så dör ni. Genast. Annars kanske ni får ytterligare någon minut. Organisationen är i desperat behov av pengar. Ni får eskort.
  • Men om de har ett helt koppel med folk omkring sig, och han är terrorist?
  • Vi har goda chanser, men inget är någonsin säkert i situationer som denna. Vi är inställda på att förhindra en kidnappning och utpressning. Bilen ger snabba pengar i början, så den bevakar vi också. Även när den är parkerad. Mängder av skummisar är intresserade. Det brukar handla om halva saluvärdet. Så kan det vara tänkt. Vill du ha en skyddsväst?
  • Jag tänkte klä mig elegant!
  • Bagateller. Din och vår smak är kanske inte samma och så värst lång tid har vi inte på oss, men detta kan nog ordnas. Om du vill. Det är ditt val.
  • Men en död människa har ju inget utpressningsvärde!
  • Det kan fumlas en del med skjutvapen. Man vet aldrig. Då tar dom i alla fall bilen och handväskan.
  • Kan ni tänka er någon annan i mina kläder. Har du pratat med Pontus om detta?
  • Nej och ja. Jag vill att du bestämmer dig själv. Om du ställer in får ju vi planera om. Ditt val. Men du kan ju ringa om du vill. Han är inblandad via sin fru. Där finns ju restriktioner som du vet.
  • Värst vad du vet själv! Är jag fortfarande avlyssnad?
  • Sådana frågor ställer man inte till Säpo, men vi värnar om din säkerhet.

Nu satt hon hemma och funderade. Skulle hon ställa upp på det här? Skulle hon prata med Pontus om saken? Hon bestämde sig för att åka om inte Pontus var emot. Men skulle det kunna bli den där kärleksresan hon drömde om. Hon kände sig själv, och trodde inte det. Inte den där ljuva i alla fall. Hon samlade sina tankar och ringde. Hans första ord när hon ställde frågan var:

  • Jag älskar dig!
  • Är vi inte tvungna att hålla isär känslor och förnuft? Du vet vad jag känner för dig. Jag måste ju bestämma mig…
  • … Oss. Bestämma oss. Jag kan komma ifrån som planerat. De sätter nog in agenter om vi backar ur. Saken är samordnad med att rädda min son, och då vill man vara med själv.
  • Blir vi säkra sedan då? Om de dödar agenterna och kommer undan och upptäcker sitt misstag, sitter vi inte illa till då.
  • Du är makalös analytisk! Du har just bett mig följa med och svaret är ja.

Pontus och Louise Elisabeth fick ett nytt samtal med Säpo och saken detaljplanerades.

 

 

Generalen grubblade. Vad vet jag? Vad tror jag? Vad vill jag? Spionbilen var värdefull att få tillbaka, men inte till varje pris.

Sedan länge tänkte han så här: Elina tänker bara på sin son numera, och hon sitter knappast på någon viktig information längre, sedan hon fixade informationen om den där reklamdirektören. Många röster som pladdrade i mun på varandra, men detta kändes äkta. Hon kör nog gärna tillbaka spionbilen för sonens skull. Pojken kunde hon gärna få tillbaka, sedan. Hon skulle förstås kunna vara i Säpos händer, och agera därefter, men hon brukade kunna hålla sig dold.

Han trodde att kollegan kunde vara död, tillfångatagen, ha bytt fot, och gillrat en fälla. Han var känd som en ganska bullrig typ som är diskret ibland, men väldigt effektiv, handlingskraftig och framgångsrik i andra. Sensationslysten också, och därmed farlig. Onödigt lång period av tystnad talar för att något har hänt, tyckte han. Han hade varit tvungen att fjärrstyra sändaren första gången, men inte andra. Mest bull-shit på det sista chippet men det eliminerade reklamdirektören ur hotbilden.

Han bestämde sig för att göra något ganska rutinmässigt, utan att behöva lita så mycket på de sina. Och till lägsta kostnad. Hade han någon i sitt hägn som han kunde skicka? En man? Två man. En som kör spionbilen tillbaka, och en som kör fram. Det fick avgöras om han fick fram någon skrotbil, eller stjäla en bil som kunde brännas och lämnas på bytesplatsen. Han kände en flykting i Braunschweig som skulle kunna köra spionbilen ända bort till Slovakiska gränsen, och ställa den på en väl vald plats, där rökridåer kunde ordnas, så någon av hans egna skulle kunna köra den osedd, den sista biten. Där kunde den vänta länge om den var förföljd. Och även fjärrsprängas om det behövdes, eller om någon försökte stjäla den. Han var en av de få som visste att det låg ganska mycket sprängmedel i olika hålrum i karossen, och att detta kunde fjärrutlösas.

Så här såg instruktionerna till Elina ut.

Han hade beordrat Elina att parkera bilen, väl specificerat vid flyktingförläggningen, och varnat henne för att stanna och leta efter sin son där, eller i närheten. Han hade sagt att pojken skulle finnas på promenadavstånd men synlig från bilens parkeringsplats. När han såg henne parkera, skulle hon få ett mobilsamtal innan hon lämnade bilen med nyckel i, för en sista instruktion och information för att hämta pojken. Går något snett så smäller det och många dör, hade han sagt, samt att han kommer att se allt i närområdet, utan att antyda hur.

Planen var följande.

Mobilsamtalet skulle leda Elina, ensam, till en övergiven arbetarbod nära flyktingförläggningen. Boden hade försetts med en videokamera med länk i en fågelholk och en fastkedjad mobiltelefon invändigt, som enbart kunde nå en annan telefon som gick till pojkens tillfälliga vårdnadshavare. Denna och pojken skulle befinna sig vid en tätt trafikerad järnvägsstation, flera mil bort. Vid det tänkta samtalet från Elina skulle närheten till järnvägsstationen höras, samt att hon skulle få växla några få ord med honom. Om bilen var lämnad enligt instruktion skulle pojken sättas på nästa tåg mot väst, och upplysas om vilket det var. Det var således medvetet osant att pojken skulle befinna sig intill flyktingförläggningen.

Så reklamdirektören. Verkar sugen på att sälja. Det verkade handla om stora pengar, men rikast är nog köparens huvudmän. Där kan det bli stora pengar. Läge för kidnappning? Skulle han hinna förbereda för det? Komplicerat! Men köpeskillingen skulle räcka länge. Detta dribblande om mötestidpunkten! Det verkade som någon slags test. Var sticker rävsvansen ut där då? Någon slags avledning? Någon potential?




Prosa (Roman) av erkki
Läst 282 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-11-04 01:22



Bookmark and Share


  Nanna X
Bra blandning av dialog och inre monolog, underlättar förståelsen av händelseutvecklingen!
2015-11-04
  > Nästa text
< Föregående

erkki
erkki