det var först sedan

- när jag blev ensam -

först då kom människorna

mig plötsligt nära

de främmande,

de som växlade

några ord som vardagsmynt

gläntade

på sin tillvaro

gav sitt leende,

sin tids flykt

sin plats i spårvagnen

sin stolthet över barnet

sin anonyma hjärtlighet

vek ihop dagens tidning

för att räcka den till mig

på något anspråkslöst kafé

mötena,

människorna

lämnande mig undrande

vad gav jag dem

för att förtjäna detta?

2015-11-01 17:14