Så här tänker jag mig mitt bidrag till årets antologi
Barnet, kärleken och döden (antologiversion)
Vad den lille gossen älskade sin farfar.
Och farfar älskade den lille gossen. Så snart han
kom åt, kom farfar och hälsade på. För det mesta
somnade de tillsammans i den bekväma fåtöljen.
Men så dör farfar medan pojken fortfarande är
riktigt liten. Hur förklarar man för ett barn att
farfar plötsligt inte finns?
Gossens älskade vän smet och lämnade i sticket!
Det tog nästan 50 år för gossen att inse varför
han har varit så rädd för att älska någon igen.
Män behöver gråta ibland. Det hjälper och frigör.