Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Så här tänker jag mig mitt bidrag till årets antologi


Barnet, kärleken och döden (antologiversion)

Vad den lille gossen älskade sin farfar.

Och farfar älskade den lille gossen. Så snart han
kom åt, kom farfar och hälsade på. För det mesta
somnade de tillsammans i den bekväma fåtöljen.

Men så dör farfar medan pojken fortfarande är
riktigt liten. Hur förklarar man för ett barn att
farfar plötsligt inte finns?

Gossens älskade vän smet och lämnade i sticket!

Det tog nästan 50 år för gossen att inse varför
han har varit så rädd för att älska någon igen.
Män behöver gråta ibland. Det hjälper och frigör.




Fri vers av Tor-Björn Fjellner (Mr T) VIP
Läst 308 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2015-11-07 16:49



Bookmark and Share


  Minkki VIP
väl tänkt! ibland är det långt till gråten, tack för de orden - det hjälper och frigör.
2015-11-12

  Sunlight VIP
En sådan fin liten berättelse
2015-11-08

  Eva Langrath VIP
Fin berättelse
2015-11-08

  Gråsiska VIP
Mitt hjärta både gråter (sorgen) och gläds (över insikten).
2015-11-08

  Amari VIP
Ja, varför skall inte män gråta,
om det är det som de egentligen gör, inombords...

2015-11-08

  Semper Fi VIP
Känner igen mig fast i mitt fall var det en morfar. En som var orolig när barnbarnet var på sitt första arbete.
2015-11-08

  walborg VIP
En så fin berättelse - varmt tack!
2015-11-07

  Lars J VIP
Modig dikt med ett fint innehåll gör den till ett utmärkt bidrag till antologin enligt mig, tycker om!
2015-11-07
  > Nästa text
< Föregående

Tor-Björn Fjellner (Mr T)
Tor-Björn Fjellner (Mr T) VIP