Väntan är olidlig
Händerna skakar lätt och kroppen värker
Hjärtat försöker slita sig ur bröstet
Sinnet väger flera tusen ton

Vana fingrar krossar piller
I med vatten och blanda
Slinter till och spiller några droppar
Så i med en bit bomull
Dra bak kolven och kontrollera

Jag börjar lugna mig redan nu
Drar upp ärmen över ärrade armar
Binder av med en gammal strumpa
Skakar riktigt mycket nu

Nålen tränger genom huden med en bekant smärta
Ingen träff
Igen
Blodet rinner i tunna rännilar och samlas i pölarpå golvet
Känslan av panik gör otänkbart ont i hela min existens
I pumpen flyter blodet tungt
Jag äcklas av allt jag är

Till slut får jag en ren träff
Jag trycker in kolven
Hjärtat och andningen saktar ned tillsammans
Lugnet tar över
Det utplånar allting annat
Jag sluter ögonen och bara njuter
Från det yttersta mörkets gravar till den enda himmel jag någonsin kännt

Jag öppnar ögonen och stirrar tomt ut mot den gråa höstkvällen därute
Snart måste jag ut och återigen jaga perfektion