och det hände sig en gång

- så där, som det kan ske då man råkar gå in på ett litet kafé -

att en vänlig man utväxlade några förströdda artigheter

med en likaså vänlig kvinna vid samma bord,

i väntan på att landgången

- den sort som medger landstigning från ett fartyg,
inte den sort som läggs in från en assiett på ett fartygs kafé -

skulle läggas ut

de två hade ett gemensamt språk

en hyfsat vårdad svenska, men med olika melodi

han sjöng på rikssvenska

hon höll sig till muminspråket

bägge hemma i sitt språk

kanske fanns där ett främlingskap

rotat i att hamnen låg i öst,

att hon kom hem på stadiga fötter

medan han från väst landsteg som turist

vem vet? varför han ville ge intryck

av förtrogenheten med landet,

kanske ville han göra intryck?

Eller var det helt enkelt 

den rikssvenska konversationskoden

som i avskedets stund fick honom att

- med ett stänk av avund i rösten förundra sig över

den urbilliga posttjänsten i Finland?

På den punkten är osvuret definitivt bäst.

Bevisföringen var vattentät - han hade nyligen mottagit

en försändelse som kostade bara fyra cent.

Där hjälpte inga finlandssvenska argument.

Klart som korvspad var att mannen hade rätt

och en protest på finlandssvenska vore blott ett slag i luften.

Det tysta vittnet vid bordet intill drog sin egen slutsats.

Här möttes inte bara man och kvinna vid ett bord,

här möttes Auktoriteten som inte tål motsägelse och den Kvästa,

här, under gråa seniorkåpor, utspelades ett drama:

den Allvise Mannens kamp

mot den okunniga Kvinnan

Det tysta vittnets analys var enkel: Mannens yrke var hans livsroll, han måste vara lärare. Tids nog skulle han upptäcka att det inte finns frimärken med valören en cent. Alldeles själv. Att varje märke med "1" används för prioriterade försändelser, att det har ett fixvärde som idag ligger på en euro, inte en cent.

Men det var varken kvinnans eller vittnets problem, de visste ju hur det förhöll sig.  Intressant i sammanhanget är egentligen bara ett annat varför. Varför teg Kvinnan, varför teg det tysta vittnet? Varför prackade de inte sin kunskap på Mannen? Styrdes de av sina yrken eller av sin erfarenhet från skolan, den att aldrig ifrågasätta en lärares auktoritet? Varför var det bättre att tiga om faktum? Hur länge styrs vi av våra tidigt förvärvade modeller?

Och - om yrkesrollen blir så stark att den präglar personligheten - vilket yrke hade Kvinnan, vilket det tysta vittnet?

2015-10-11  00:46